linnlouis

HUR DET SER UT NÄR TINY FÅR SYN PÅ ÄKTA TYSK JULSKYLTNING

Kategori: livet

Japp, det kom en tår ur stumpans lillöga, det gjorde det, det ska vi ej sticka under en stol med. Knäppisen. 

YOLO

Kategori: livet

Ja, som ni vet händer det alldeles för ofta att jag går i skolan på helgerna. I 99% av fallen handlar det om att jag har en delkurs i en modul att eliminera. Vad den resterande lilla procentenheten innebär har jag ingen aning om, men man vill ju inte påstå att saker och ting är huggna i sten så det är sannerligen bäst att gardera sig för när det oväntade väl inträffar. I alla fall, den här gången handlade det om att i tio timmar om dagen, torsdag till lördag, lära sig om och diskutera välfärdspolitik i Tyskland, USA och Sverige. Ett ämne som helt klart har potential, om det inte vart för den lilla detaljen att lektionerna är längre än Transsibiriska järnvägen. De tar liksom aldrig slut. Kan säga att det går åt en del kaffe, choklad och hejahejafriskthumörskjortanhängerutanför-sånger för att hålla modet uppe och inte dö själsligt inombords när klockan är 15.00, man nynnar på Kjell Höglund och känner sig ungefär såhär:
:)
 
På skolan där vi läser gör man inga skriftliga tentor, utan istället "räcker" det med att man tentar av en kurs i varje modul. En modul innehåller för det mesta två eller tre kurser, och tentan innebär att man gör antingen en redovisning eller författar en jävligt lång inlämningsuppgift. Eftersom skrivarbeten tenderar att vara fruktansvärt uppstyrda och gärna lite jobbigare att genomföra (ni vet, det är mycket mer strikt, man ska välja ämne, syfte, frågeställning och så vidare, och man kommer inte undan med att bara skriva om något utan man ska komma fram till saker och ting), så beslutade sig jag och Tiny för att kötta en redovisning om hemlöshet i Sverige. Det var extremt nervöst, svettigt och vidrigt, men vi klarade det såklart. Jag har alltså stått framför min klass och pratade engelska i över en timme, *inväntar applåder*, och känner därför lite IN YOUR FACE på min före detta gymnasielärare i engelska som tyckte att jag hade en ful, svensk accent och borde träna bort den. 
 
Någonstans mitt i bland pratet om det svenska folkhemmet, som tyskarna för övrigt trodde var ett fysiskt existerande hus, konstaterade jag att mitt blåmärke krympt. Peppigt.
 
Här ser ni min seminarematlåda, som jag åt kall tre dagar i rad på grund av brist på micro. Sista dagen lyxade jag till det med ketchup i hörnet. Fint ska det va.
 
När söndagen till slut infann sig var seminariehelgen Gud glömde äntligen över och svärföräldrarna kom besök. Från ett helvete till ett annat ;););). Nä skoja. Vi ägnade oss åt intressanta saker, som att till exempel köra runt i närområdet och kika på hus. Här ovan kan ni se mitt framtida hem.
Tiny hängde på gårn.
 
Efter några timmar i bil och en stökig rundvandrning i snårig terräng kring Marienburg slott, fick vi äntligen i oss lite välförtjänt eftermiddagskaffe. Himla gött de. Sörpla lite och så ni vet. Älskar för övrigt det lilla vattenglaset bredvid latten, som gjort för en kortväxt med bebishänder. Kaffeskummet var dock ej godkänt. Att det ska va så jäääävla svårt goddammit!!!!
 
Därefter hoppade detta trötta ansikte i säng. Snippsnappsnut så var sagan slut vill man egentligen säga, men eftersom jag hade dubbelsession i tysk historia på måndagen och därför en jäkla massa pappersarbete att ta mig igenom, tycker jag kanske inte riktigt att det passar.
 
Peas ut. 

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Kategori: livet